Text: Gunnar Norström

Akademiledamoten Jila Mossaed framträdde under 2023 års Bokdagar dels vid invigningen på Baldersnäs herrgård i samtal med Karin Broos, i vars debutbok Mossaed medverkar och senare vid Tollebols Kvarn där hon bl a läste ur sin senaste diktsamling Orden är försenade från 2021. Vid båda tillfällena var Yukiko Duke samtalsledare.

Jila Mossaed föddes 1948 i Teheran. Lyriken fanns närvarande i hennes liv redan tidigt. Hennes far var en gnostisk poet och även Jilas diktning har sina rötter i klassisk persisk poesi och mytologi. Redan som sextonåring publicerades hon i en iransk litterär tidskrift. På persiska har det av henne utkommit två romaner och tolv diktsamlingar.

Till följd av den politiska utvecklingen i Iran under 1980-talet tvingades Jila lämna sitt land och tillsammans med sina två barn flydde hon till Sverige. De hamnade inledningsvis i Långrösta flyktingförläggning i Värmland. Mötet med det nya landet, dess språk och natur blev omvälvande. Skogen, som endast hade förekommit i hennes barndoms sagor, stod nu utanför hennes fönster. Naturen var en främling men med tiden närmade sig hon dess mysterier och bekantade sig med fåglarna, blommorna och träden.

Språket var en annan utmaning, så annorlunda i jämförelse med modersmålet. Efter att i trettio år ha skrivit på persiska fanns nu ett nytt språk att erövra. Detta lyckades hon med målmedvetenhet och sin språkliga begåvning göra och efter tio år var Jila redo att ge ut en diktsamling på svenska. 1997 kom så Månen och den eviga kon. Jila har själv uttryckt ”att skriva på exilens språk är som att skapa ett litet rum i det landets minne”. Centralt i poesin är följdriktigt exilen. Dess smärta och alienation finns där, liksom kärleken, saknaden och längtan. De förtätade berättelserna öppnar sig mot drömmar och mystik. På tågresan ser hon ”vilda blommor/vete som gäspar mot solen”. Poesin rinner som en skogsbäck genom hennes händer. Hittills har tio diktsamlingar utkommit på svenska. Vi läsare väntar nu nyfiket på nästa utgåva skimrande lyrik från Jila Mossaed.

Jila Mossaed läser ur Orden är försenade